Du är mitt allt

Ni har med största sannolikhet inte missat att jag älskar min lilla Tuva över allting annat! Precis som de flesta föräldrar antagligen gör med sina barn.
Men jag känner att jag bara måste skriva det ändå för annars bubblar jag över med kärlek till den här lilla människan. Hon är så underbart söt att jag inte vet vad jag ska göra. Min lilla prinsessa vad jag älskar dig!

Jag brukar inte vara ledsen särskilt ofta faktiskt. Men eftersom jag råkar vara en vanlig människa så har jag deppdagar ibland då allt känns och går fel. Då tittar hon alltid på mig med sina stora blåa ögon och ser fundersam ut, som hon undrar vad som är fel. Sen skrattar hon lite extra ofta under dagen åt saker som hon annars inte alls tycker är kul. Vilket gör att jag genast känner mig som en ganska rolig och glad person.
Alltså försvinner deppdagarna lika fort som de kommer!

Ibland har Tuva deppdagar då hon bara gnyr och ingenting är kul, då bär jag henne runt, runt hela dagen och sjunger alla sånger jag någonsin hört för att hon ska vara nöjd. Då brukar hon tillslut inse att hennes mamma är en rätt okej typ trots allt och att mamman ifråga inte kommer att försvinna i första taget. Alltså får även Tuvas deppdagar ett slut efter inte allt för lång tid.

Vilket team vi är va? Jag och Tuva. Oftast får vi släpa runt på en pappa också, vid namn C. Han verkar totalt sakna deppdagar men vi tycker han är rätt okej ändå;)