Att lämna ut sitt liv.

Ja, vad kan man egentligen skriva i en blogg? Allt fler bloggar och lämnar ut sin liv till människor de inte har någon aning om vilka det är. Varför?
Personligen tycker jag som jag skrev tidigare att det är ett roligare sätt att skriva en securerad dagbok. Något i stil med "Mitt första år bok". Fördelen att göra det via en blogg är förutom respons och gulliga kommentarer att även släkt&vänner får ta del av den. Samt andra som är intresserade!

Igår undrade någon hur jag kan lämna ut mitt/våra liv på en blogg. Jag tror att det är viktigt att bara skriva sådant man i "verkligheten" skulle kunna säga till en främmande person. Jag har aldrig skrivit något jag inte står för eller som bryter den "regeln" jag just nämnde.

Varför kan vi inte dela med oss av våra liv, varför ska det vara tabu att skriva vissa saker? Visst har vi alla mer eller mindre behov av integritet men i och med att vi inte vågar säga/skriva vissa saker blir det automatiskt tabubelagt.

En vanlig dag läser 500 personer mina tankar&åsikter. Det skulle vara i pincip omöjligt att hinna pracka på 500 människor jag mötte i verkligeheten mina åsikter på en dag. Att skriva blogg är ett sätt att göra sin röst hörd och det tycker jag är viktigt att komma ihåg.

I och med att vi släpper lite på vår intergritet, delar med oss lite av våra liv insperar vi uppenbarligen några andra. Om jag kan förmedla något till så bara en person är det värt det för mig. Det bjuder jag på:)
För det är det inte sagt att man kan skriva vad som helst. Det finns aker jag aldrig skulle skriva och som ni kanske märkt skriver jag heller inte om allt, särskilt inte när det rör Tuva. Att skriva om ett barn är alltid en balansgång och jag skulle aldrig skriva något som kunde skada henne eller på något sätt upplevas jobbigt. Därför skulle jag heller aldrig lägga ut en nakenbild eller ens en naken bild med en smile som "skydd" på som föreställer Tuva. Precis som att jag aldrig skulel vilja lägga upp en sådan bild på mig.